På förmiddagen ringde en kompis till barnen som bor här på gatan. Hon ville leka. Hon fick gärna komma hit. Hon kom klockan 10.30. Barnen lekte och hade kul och vi fikade. Vid 1-tiden skulle vi äta middag. Då ringde hon hem och frågade om hon fick äta här. Det gick ju bra. Sen fortsatte de och leka. Inga föräldrar kom eller hörde av sig. Klockan 16 skulle vi på innebandyträning. Då fick vi skicka hem henne.
Jag fattar inte hur vissa föräldrar tänker. Tilläggas bör att vi inte känner föräldrarna mer än att vi säger hej till varandra. Barnen hade jättekul tillsammans. Det är inte det. Men i min värld så gör man bara inte så.
1 kommentar:
Lite märkligt är det allt!
Ibland har man kompisar till barnen hemma, och man börjar fundera på ifall deras föräldrar har glömt bort dom.
/Renoverarna
Skicka en kommentar