En lång måndag på jobbet, men ändå en bra måndag. Dagens höjdpunkt var nog dagens kommentar från en fyraåring:
"Ditt hår ser ut som en rumpa"
Hur menar du då, undrar jag?
"Med det strecket där" (benan)
I mitt stilla sinne tänkte jag då: undra vems rumpa?? Detta hade många kollegor roligt åt idag, inklusive jag själv. Härliga barn : )!
När jag lämnade jobbet kl 18 för att åka och hämta upp barnen hos olika kompisar märkte jag att det fanns energi kvar och att huvudet inte var helt slut. Jag kunde till och med uppskatta den höga volymen som yngste sonen alltid vill ha i bilen när vi lyssnar på musik.
Kvällen tog däremot på krafterna. Detta vardagspussel med allt vad det innebär av tjatande för att göra läxor, äta, duscha, stänga av tv och dator. Vi har ju inte fått de mest lättstyrda barnen, men jag älskar dem oändligt mycket!
Mitt i allt detta, när lugnet lagt sig, satte jag mig med block och penna för att börja formulera våra synpunkter och klagomål. Märker att det tar otroligt på krafterna, vill formulera mig så konkret och tydligt som möjligt. Hur väger jag in alla känslor på vägen? Vi är långt ifrån klara...
Nu ska jag sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar