...om att vara stark.
Jag hör det lite då och då. "Du verkar så stark. Du ser så stark ut". Senast igår var det en som sa det till mig.
Vad ska jag säga? Det är klart jag tar det som en komplimang. Jag känner mig rätt stark. För det mesta. Trots allt jobbigt som jag går igenom. På mig syns det inte direkt utanpå. Och jag är glad att det inte står i pannan allt som jag går och tänker och funderar på.
Jag ska försöka fortsätta vara stark. Men ibland rasar jag, men tar mig upp igen. Tack vare min otroliga envishet och stöd från olika håll. Ibland behövs det bara så lite för den där extra kicken att orka.
Nu måste tankarna vila och jag behöver sova. Hoppas på härliga drömmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar