I dag har vi haft heldag på jobbet med vår konsult. Vi har bla pratat om värderingar, gemensam värdegrund och fördomar och hur vi är präglade av vår ursprungsfamilj. Det väckte en hel del tankar och funderingar och vi kom på mycket som var användbart för utvecklingen av vår verksamhet - socialt arbete med utsatta grupper. Diskussionerna varierade mellan att vara allvarliga och skämtsamma. Själv fick jag insikten att min mor, på ett väldigt djupt och kraftfullt sätt, satt stor prägel på mitt chipsätande som vuxen. Eftersom hon inte tycker om gräddfil så blandades dip-pulvret i grädde (äckligt va?) under min barndom. Detta har blivit mitt sätt att göra dip också. Jag har försökt göra dip på gräddfil men tycker inte alls att det är gott. Gräddvarianten är mycket, mycket godare. Stora P
3 kommentarer:
Så har jag också gjort mitt dipp tidigare. Men på senare år har jag föredragit gräddfil eftersom den inte behöver vispas. Dessutom är den helt ok att äta faktiskt. Men du tycker ju inte heller om fil, vilket jag lärt mg äta sedan jag träffade min man. Så vi påverkas nog från olika håll och tur är väl det, att vi utvecklas alltså.
Lilla P
ja, jäklar vad vi påverkas. Och det där med att "jag ska aldrig bli som min mamma" har jag fått äta upp många gånger nu när jag fått barn. Jag är mer lik henne än vad jag någonsin trodde.
Men som Lilla P säger så påverkas vi ju även av andra runt omkring oss. Och tur är väl det, för det där med grädde istället för gräddfil låter bra äckligt ;)
Är det alltså vispad grädde? (Låter superäckligt :-O) I Danmark blandar man med creme fraiche.
Det låter som en väldigt intressant heldag!
Skicka en kommentar