Bunta ihop och slå ihjäl!

"Kärringar över 40 - dom ska man bunta ihop och slå ihjäl!" Så lät det på 60-talet i en monolog av Lars Ekborg. Som liten skrattade jag gott åt den och när jag var arg på morsan i tonåren lät jag henne veta vad man skulle göra med sådana som henne. Häromdagen hörde jag monologen igen, för första gången på sisådär 15 år, men då var min reaktion inte bara skratt. Fan - den handlar ju om mig! Nu är ju jag en sån där kärring över 40. Min barndombild av hur 40 åriga kärringar är krockade rejält med den bild jag har i dag. 40 år -då har man ju nyss blivit vuxen. Att bli 40 blev dock betydligt mer påtagligt än tidigare jämna bemärkelsedagar varit. Redan ett par månader före fick jag brev från lokalpressen som erbjöd mig en gratulationsnotis på familjesidan med levnadsbeskrivning och bild. Jag i tidningen? Det var det sista jag kunde tänka mig. Jag tycker att det är rent patetiskt att läsa om 40-åringar där man vet att de skrivit om sig själva. Vidare fick jag erbjudande från flera affärer om rabatterade priser på tårtor. På ett av dessa ställen lockade de till och med med en gratis tårtspade! Det hann också bara gå några dagar efter födelsedagen innan första kallelsen till mammografiundersökning kom. Men det bästa av allt - jag fick ytterligare 6 semesterdagar! Stora P