Ibland kan man känna sig som en dålig förälder när barnen sitter för mycket framför teven. Men idag när jag satt med mina barn och tittade på filmen Cars slogs jag av en annan tanke. Jag lyssnade nämligen på mina barns samtal i början av filmen. Min yngste son säger -"Jag är Blixten. Kolla nu, här kommer jag. Jag är snabbast!" Kan det vara så barnen lever sig in i filmen så pass mycket att de tror att de "är med"? Då kanske det inte bara är envägskommunikation utan barnen tränar sin inlevelseförmåga och interaktionen mellan varandra när de samtidigt spelar dessa roller. Om det är så, gäller det att med omsorg välja filmer med sympatiska karaktärer.
Lilla P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar