I går var en påfrestande dag - jag blev utsatt för kraftigt maratontjat av äldste sonen. Det började lite smått och nästan omärkbart på morgonen, fick sedan sin kulmen på eftermiddagen (under besöken på Coop och IKEA) och höll sedan på i skov under hela kvällen. Avslutades med mörka, blängande ögon innan sänglampan släcktes vid halv tio-tiden i går kväll. Kl 7 i morse kröp han in under mitt täcke för att kramas (trodde jag) men då kom det igen - "jag ska ha ett CS". CS = Counter Strike = krigsspel med åldersgräns 16 år där man skjuter ihjäl varandra ("det är inte läskigt" säger sonen "det kommer inget blod"). Argumentet att "alla andra har" biter inte på mig. Får man inte döda någon i verkligheten ska man inte göra det i ett dataspel heller tycker jag. "Det är ju bara ett spel!" Men det spelar ingen roll för mig. Använde mig av en avledande manöver i går som funkade litegrann. Jag sa att jag skulle köpa ett CS om sonen lyckades få sitt personnummer ändrat till 1992 hos Skatteverket. Han ska ringa dit på måndag sa han. Om han nu genomskådade mitt osanna tilltag har jag nu på morgonen berättat om bekantskaper jag gjort under mitt yrkesliv- i krig skottskadade personer och barnsoldater från Afrika. Jag tror faktiskt att jag vågar mig på att konstatera att tjatet är slut för denna gången - pust!
Stora P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar